Det är i våra känslor som livet blir speciellt, som vi vet att vi lever. Tänk till exempel tillbaka på någon stund då du skrattat tillsammans med ditt barn, då du umgåtts med nära vänner eller då du blivit tröstad av någon som står dig nära. Det är stunder du inte skulle vilja vara utan. Eller tänk tillbaka på det ögonblick när du förstod att du skulle få ett barn. Oavsett om det var en stund präglad av intensiv lycka, stark oro eller kanske både och kommer du antagligen alltid att minnas den.
Känslor har en mycket viktig funktion. De berättar för oss själva och för människorna runt omkring oss hur vi mår och hur vi påverkas av den situation vi befinner oss i eller det vi tänker på. Känslor förmedlar alltså värdefull information om våra behov, vad vi önskar och vad vi vill. Alla människor har samma grundkänslor, även om vi skiljer oss åt i hur starkt vi upplever dem och vad som utlöser dem. Vi känner känslorna i vår kropp och varje känsla är förknippad med sitt eget budskap som guidar oss i hur vi ska agera. Känslan glädje får oss till exempel att närma oss eller vilja stanna kvar i det vi tycker om medan känslan rädsla är livsviktig för att vi ska undvika faror. Känslor är alltså en viktig del av livet - och det gäller också de negativa.
Även svåra känslor som vi gärna vill slippa uppleva därför att upplevelsen i sig är obehaglig, till exempel stress, oro och förtvivlan, har en viktig funktion. Säkert har du vid något tillfälle känt stress inför något viktigt du ska göra och tack vare det tagit itu med att förbereda dig istället för att ägna dig åt det du egentligen har lust med. Kanske har ilska över att ha blivit felaktigt behandlad fått dig att stå upp för dig själv och säga ifrån trots att det varit förknippat med obehag. Det är alltså viktigt att försöka förstå funktionen i varje känsla istället för att tänka på känslorna som bra och dåliga. Börjar vi kategorisera en del känslor som dåliga, och därmed viktiga att stänga ute eller genast bli av med, riskerar vi att gå miste om viktig information och i längden dessutom fastna i en hopplös kamp utan slut. Det går nämligen inte att göra sig av med känslor.
Vi känner alltså känslorna i vår kropp, en del av dem upplevs som obehagliga och i deras natur ligger att motivera oss till ett beteende av något slag. Det kan till exempel handla om att skydda oss från det som skulle kunna innebära fara eller att ta itu med något vi egentligen tycker är tråkigt. I och med det obehag en del av våra känslor väcker är det emellertid högst mänskligt att i svåra stunder snabbt vilja bli av med känslan, det vill säga att på olika sätt få den att försvinna eller att kännas mindre.
Det här är kanske extra viktigt att belysa just i föräldraskapet. Att bli förälder är så tydligt förknippat med starka känslor på flera plan: dels de intensiva känslorna av kärlek och glädje, dels känslorna av frustration, ilska, oro och ångest, som ju också hör föräldraskapet till. Ett flertal studier som undersökt föräldrars mående har visat att det är vanligt att även uppleva starka negativa känslor som förälder. Dessutom ger ökade påfrestningar som sömnbrist och relationssvårigheter de negativa känslorna en extra skjuts. Dagen efter en extra jobbig natt känner du dig kanske mer orolig och nedstämd än vanligt trots att ingenting särskilt, utöver just den jobbiga natten, faktiskt har hänt. Många kan också relatera till att efter ett bråk med sin partner ha lättare än vanligt att känna irritation över småsaker som inte alls behöver ha med partnern att göra, som att kassakön i matbutiken sniglar sig fram eller att man gjort ett mindre misstag på jobbet. Med tanke på vilken känslointensiv tid småbarnsåren är behöver vi hitta sätt att vara öppna för alla våra känslor och våga försöka förstå dem. Det är där acceptans och självmedkänsla kommer in i bilden.
Fortsättning följer här i bloggen nästa vecka, eller lyssna (Storytel) eller läs (Adlibris) redan nu i Må bra som förälder - Psykologernas strategier för småbarnsåren.
Att grubbla innebär att fastna i ett tänkande som inte leder till någon faktisk problemlösning utan som mer kan beskrivas som en inre dialog eller ett argumenterande med sig själv. Grubblande kan beskrivas som ett flöde av tankar. Vi skulle emellertid vilja visa på hur grubblande också kan ses som något man gör, alltså ett beteende. Att ägna sig...
Varför är det bara jag som anstränger mig för att vi ska ha det bra och allt ska fungera? Varför ser hon inte allt jag gör och varför känns det som att det jag gör och hur jag är aldrig duger eller är det hon vill ha? Om hon bara kunde förstå och också anstränga sig lite skulle allt fungera mycket bättre mellan oss......
När hösten drar igång är det som om tiden börjar rusa. Plötsligt är vardagen ett faktum, med allt vad det innebär. En del tycker att det är skönt att komma tillbaka till rutinerna, andra inte, oavsett upplever många stressen som oundviklig. Veckorna är ett race mot helgen, helgen är sitt alldeles egna race och sedan börjar det om...