När stressen styr!

13.02.2020

I stressfyllda situationer reagerar vår kropp automatiskt. Vi förbereds för explosiv fysisk aktivitet och blir på vår vakt, redo att agera på det vi uppfattar som hotfullt eller brådskande. Den här reaktionen har varit livsviktig för vår överlevnad och hjälpt oss att fly från faror. Problemet är att reaktionen sätts igång även i situationer som upplevs hotande, som att ha ett stort antal brådskande mejl i inkorgen eller den plötsliga insikten om att det var just idag du behövde hämta tidigare på förskolan samtidigt som du har ett viktigt eftermiddagsmöte.

När vi är stressade är det som att vår stenåldershjärna tar över och uppmärksamheten styrs mot det som i stunden verkar farligt. Vi vill att saker ska gå snabbt och vi vill ha kontroll. Det vi gör när vi är stressade är våra stressbeteenden. Vanliga stressbeteenden kan vara att skynda sig på olika sätt, titta på klockan upprepade gånger, skynda på våra barn, göra flera saker samtidigt, ta upp telefonen och kolla mailen upprepade gånger, gå snabbt, hoppa över pauser, kasta i sig maten eller pressa sig själv alltför mycket. Det är inte konstigt att vi gör detta, i stunden ger det oss en känsla av ökad kontroll över situationen och är det som känns rätt. Problemet är att det på lite längre sikt snarare ökar på stressen eftersom vi konstant är i ett uppvarvat tillstånd. Chanserna till lugn, ro, återhämtning och att faktiskt vara närvarande fullt ut i stunden blir allt färre. Vi får också svårare att se helheten - vad som verkligen är viktigt för oss - och därmed göra kloka val och prioriteringar för att kunna leva mer det liv vi vill leva.

Vilka är dina stressbeteenden? Och på vilket sätt hindrar stressen dig i ditt liv? 

Läs mer om stress och hur kroppen reagerar i stressfyllda situationer i blogginlägget Morgonstress - och vad den gör med vår hjärna.

Relaterade sidor: KBT - Stress och utmattning

Hur blir man psykolog? I det här blogginlägget beskriver vi vad som kan ingå i psykologprogrammet på universitet. Utbildningen är dock olika upplagd på olika universitet och kan ibland förändras över tid.

Vad menar vi egentligen med acceptans? Detta svåra begrepp som vi då och då slänger oss med i vardagen men också kan bli provocerade av. Vad då acceptera? Innebär det att jag ska ge upp, kapitulera, bestämma mig för att inget längre spelar någon roll och strunta i att förändra saker? Nej, acceptans är snarare utgångspunkten för att...