Att ge sig själv förutsättningar

Jag tycker om att det går mot höst. Jag tycker om mitt jobb, jag tycker om att vara hemma, jag tycker om kvällsfika med stearinljus innan barnen ska sova. Jag älskar hur min dotter fått höra på fritids att Mumin heter just Mumin efter han den där som gett onsdag namnet, hans ena fågel, hur hon vägrar tro att det skiljer en bokstav. Jag älskar att hon älskar fritids.

Och jag blir tokig. Jag blir tokig på att ingen stänger byrålådor efter sig och att det ligger smutstvätt och pärlor och övergivna vattenfärger överallt. Och på att det ska skrikas och skrikas och skrikas, och tjafsas om handtvätt och om vem som ska kissa först. Och bråkas för hundrade gången om att Misan är ett djur som inte vill bli framdraget från under soffan, och att det betyder att det är något man inte får göra.

Och jag höjer rösten ibland, mer än jag vill.

Lågaffektivt bemötande kan vara väldigt svårt. Även om jag egentligen vet precis vad jag bör göra gör jag precis tvärtom. Inte alltid, men vissa dagar. De där dagarna när förutsättningarna inte är på min sida. Om jag är trött efter en intensiv dag eller om jag har alltför mycket inplanerat de kommande dagarna minskar mina marginaler som förälder. Min bägare rinner över mycket fortare än jag önskar.

Läs mer om bägaren och hur du ger dig själv bättre förutsättningar att inte rinna över i vår bok Må bra som förälder.

Relaterade sidor: Vår bok