Hur mycket vi än vill göra rätt som föräldrar lyckas vi inte alltid vara lugna och pedagogiska. Som när treåringen får ännu ett utbrott för att storasyster tryckte på hissknappen först eller femåringen äter yoghurt i samma takt som en sengångare en morgon ni redan är sena. Du är inte ensam om att kanske tappat tålamodet helt, och efteråt ångra hur arg du lät. Att behålla lugnet är verkligen inte alltid lätt! Nedan följer tre tips att tänka på när det stormar.
1. Förekom konflikter genom att se över din vardag. Hur nära du själv har till att bli arg handlar inte bara om vad barnet faktiskt gör utan även om hur du själv mår - om du är trött eller stressad har du betydligt mindre tålamod! Kan du skapa större marginaler i vardagen för att minska belastningen? Vad kan du göra för att ta hand om dig själv och därmed ge dig själv (och dina barn!) ett större tålamod?
2. Även om det är svårt - försök ha en lugn och avslappnad kroppshållning, prata långsamt och inte för starkt eller argt. Försök att köpa dig lite tid innan du reagerar genom att skifta fokus från att vara mitt i känslan till något som sker här och nu. Hitta en strategi som fungerar för dig - andas in och ut långsamt, räkna till tio, blunda, vänd dig bort eller gå in i ett annat rum en stund. Då ger du dig själv bättre förutsättningar att välja hur du ska agera.
3. Se med barnets ögon. Vi vet att det är svårt, men försök förstå situationen utifrån barnets perspektiv. Kanske är barnet för trött för att följa instruktioner det annars klarar? Eller kan barnets ilska bero på att det inte känt sig förstått (snarare än att han eller hon "aldrig kan skärpa sig!")? Påminn dig om att barnet inte har en lika utvecklad självkontroll som du och sannolikt gör så gott det kan.
Kom ihåg - alla blir arga ibland! Blir du för arg så ta på dig ansvaret och be om ursäkt när stormen har bedarrat.
Läs hela artikeln på www.rullavagn.nu
(Detta blogginlägg är ett utdrag av intervjun på Rulla vagn!)
Relaterade sidor: Vår bok
Med julen i antågande är det många som suckar, tar ett djupt andetag och hastar/planerar/oroar sig vidare i takt med att luckorna öppnas en efter en. Kanske är den stora stressen i allt som ska göras, kanske är den i det dåliga samvetet för den familjemedlemmen eller släktingen man gör besviken, kanske är den i oron över att alla...
Att grubbla innebär att fastna i ett tänkande som inte leder till någon faktisk problemlösning utan som mer kan beskrivas som en inre dialog eller ett argumenterande med sig själv. Grubblande kan beskrivas som ett flöde av tankar. Vi skulle emellertid vilja visa på hur grubblande också kan ses som något man gör, alltså ett beteende. Att ägna sig...
Varför är det bara jag som anstränger mig för att vi ska ha det bra och allt ska fungera? Varför ser hon inte allt jag gör och varför känns det som att det jag gör och hur jag är aldrig duger eller är det hon vill ha? Om hon bara kunde förstå och också anstränga sig lite skulle allt fungera mycket bättre mellan oss......