Sex eller närhet

Vad kommer först för dig?

Är du en person som inte kan ha sex om du inte också känner dig känslomässigt nära din partner? Upplever du att din sexlust försvinner när ni bråkar om hushållssysslor eller inte har tillräckligt med tid för att prata med varandra? Eller är du istället typen som känner ett avstånd mellan er om ni inte har haft sex på länge, och inte känner dig älskad och viktig om ni inte också är fysiskt intima? Hur är ni - är ni lika här eller fungerar ni olika?

För de flesta är sex viktigt i en kärleksrelation. Att ha sex med varandra är ju också något som tydligt särskiljer den romantiska relationen från andra nära relationer vi har. För många innebär sex inte bara just den fysiska närheten utan också en starkare känslomässig närhet.

Under perioder då man har sex mer sällan är det vanligt att man också känner en känslomässig distans till varandra. Det är något som till exempel bidrar till att småbarnsåren (då det av flera rimliga skäl är svårare att ha ett regelbundet sexliv) ofta är kämpiga år även för parrelationen.

För vissa är det tydligt att de inte alls känner sexuell lust eller attraktion om inte relationen känns bra "på det stora hela". De behöver att deras partner också ger dem verbal bekräftelse (komplimanger och uppmuntran), tar sitt ansvar i hushållet, eller visar att de är viktiga på andra sätt än enbart det fysiska för att överhuvudtaget kunna känna lust till att ha sex.

Det är vanligt att par har olika behov när det gäller den känslomässiga närheten och här finns risk för en negativ spiral. Om det lätt blir missförstånd och svårigheter kopplat till detta är det lätt att både den emotionell och den sexuella närheten gradvis minskar, något som på sikt kan leda till allt större problem i relationen.

Hur är det för er? Behöver du sex för att känna dig känslomässigt nära din partner, eller behöver du känna dig känslomässigt nära för att kunna ha sex? Och hur är det för din partner?

Relaterade sidor: Parterapi, Birds Relations