Medkänsla är ett förhållningssätt präglat av vänlighet, omtänksamhet och välvilja. Livet innehåller såväl smärta och obehag som glädje och njutning. I synnerhet i de svåra stunderna behöver vi människor varandra, och det behovet skapar i sin tur en känsla av samhörighet och kontakt. När du delar något svårt med en nära vän vill du oftast inte i första hand ha ett gott råd eller en uppmaning att se positivt på livet. Det du först och främst behöver är att din vän lyssnar, kanske nickar instämmande, ställer någon fråga och uttrycker förståelse och värme.
Samma intresse, förståelse och värme kan och behöver du också visa dig själv. I förra blogginlägget gick vi igenom acceptans och att det är att förhålla sig öppen gentemot verkligheten så som den är. Självmedkänsla är att göra det på ett varmt, förstående och omsorgsfullt sätt. Med insikten om att det du känner är något högst mänskligt och något du delar med andra där ute blir känslorna lättare att bära. Om vi kan förhålla oss till det som sker på ett vänligt och icke-dömande sätt kan vi därefter göra något aktivt för att trösta eller mildra de svåra känslorna. Det kan innebära att låta sig själv få vila, som att krypa upp i soffan med en kopp te och choklad efter en kämpig dag. Det kan också innebära att ta tag i något som måste göras men som i stunden väcker motstånd, och sedan klappa sig själv på axeln efteråt.
Läs mer om acceptans, medkänsla och självmedkänsla i föräldrarollen i vår bok Må bra som förälder - Psykologernas strategier för småbarnsåren (Adlibris) eller lyssna på ljudboken (Storytel).
I våra roller som psykologer och parterapeuter möter vi många par från olika delar av Göteborg där relationen är en pågående förhandling. Vems behov är viktigast? Vem har rätt och vem har fel? Hur kan jag få min partner att ge mig det jag behöver?
När hösten drar igång är det som om tiden börjar rusa. Plötsligt är vardagen ett faktum, med allt vad det innebär. En del tycker att det är skönt att komma tillbaka till rutinerna, andra inte, oavsett upplever många stressen som oundviklig. Veckorna är ett race mot helgen, helgen är sitt alldeles egna race och sedan börjar det om...
Jag tycker om att det går mot höst. Jag tycker om mitt jobb, jag tycker om att vara hemma, jag tycker om kvällsfika med stearinljus innan barnen ska sova. Jag älskar hur min dotter fått höra på fritids att Mumin heter just Mumin efter han den där som gett onsdag namnet, hans ena fågel, hur hon vägrar tro...